Låt mig presentera Alice, en av de knäppate människorna jag stött på.
Hon har en fanpage på Facebook där hon lägger upp bilder och videos då & då,
så gå in och gilla så kan ni se fler än den här! SÅ ROLIG haha

RANDOM x3

Firade Amanda i helgen, jobbade, börjar oroa mig för PA på riktigt, planerar sommaren, planerar veckorna, fantiserar om min balklänning, funderar på framtiden, har fina skor, lysnar på detta alldeles för mycket, är glad, är ledsen, sover, gör om, fotar för lite, panerarplanerarplanerar, tränar, pussas alldeles för sällan och längtar.
Till att allt ska börja på riktigt.

Känner såhär:


.. därför att:


.. typ såhär:


.. behöver detta:



.. behöver även tips på KUL saker att skriva om och KUL saker att fota. Behöver KUL saker, för inget känns speciellt KUL these days. Vet inte varför. Tipsa miiiiiiiiiiiiiig

(Ok. Fick ångest direkt. Känner mig otacksam. Och bortskämd. KLUVEN och lite förvirrad, får man känna sig deppig utan anldning? Fas det finns anledning. Den kanske inte är tillräckligt bra? Finns det någon gräns? Borde jag vara tyst? Är det nu.)

Sitter äter nöter & russin, ska strax brumma bort mot gymmet för ett spinnig/core pass.
Längesen! Kommer bli roligt & jobbigt, hoppas på det iallafall!

Här är filmen vi såg i Lördags!
50/50 heter de som ni kanske ser och jag rekomenderar den STARKT. Så bra.
Både rolig och sorglig, tror alla i salongen både skrattade och grät.

SE DEN!

HÅKAN (< länk) ♥

Nyårsdagen spenderade vi på stranden. Frida & mamma badade, medan jag mest tittade på. Det var rätt kallt i vattnet, med varmt i luften. Vi åt lunch på McDonalds - och eftersom jag, som ni vet, jobbar just där hade jag rätt stora föväntningar. Där jag jobbar, och överallt i Sverige, har vi en del regler när det gäller nagellack, smycken, hur det ska vara städat osv. Tänkte såklart att det skulle vara EXTREMT i USA, men de var snarare extrem o-organiserat.. vilket var tråkigt. Men det var gott, såklart!

Den 2:a Januari åkte vi till Busch Garden. Det är en kombinerad djurpark/nöjespark med sjuka bergochdalbanor och fina djur. Vi såg tigrar, elefanter, flamingos, noshörningar, giraffer, zebror mm. och en del på riktit nära håll då vi åkte ett tåg runt omkring i inhängnaden.
Och ja.. vi åkte lite också. Den första (bild 1) hett Cheta Hunt och gick sjukt fort. Hann knappt andas?! Köade i 75 minuter och det var det värt, för den var runt 3 minuter - vilket är ganska länge..
Frida ville åka Sheikra (bild 2-5) medan jag & övriga familjemedlemmar vägrade. Tillslut gav jag med mig för att hon skulle bli nöjd och det var det värsta jag gjort. Backen var 90 grader rätt ner, och inte nog med det så stannade man längst upp, HÄNGANDES neråt. Har aldrig haft sån dödsångest som då. Skrek oavbrutet. Fattar ite att jag vågade?!

Spola fram till 0.35 och titta där ifrån.. får ont i magen haha..

Så fin video! Och låten är helt okej den med.

Världens bästa serie. Skojar inte. Är helt beroende

Gissa vad jag ska göra nu..?
Svar: se klart på säsong 2 för andra gången.

Dagen innan nyår anlände vi till Tampa & Clearwater. Efter att vi checkat in på hotellet fikade vi på Starbucks innan vi åke ner till en av alla stränder för att titta på solnedgången. Kändes konstigt att spendera en av de sista dagarna på året vid havet måste jag säga.

Nyårsafton var samma sak. Vi begav oss till Clearwaterbeach där det var run 20-25 grader och massor med folk & hotell. Det kändes ännu konstigare att hänga på stranden på nyår men jag klagade inte! Påvägen hem fikade vi på Dunkin' Donuts, allt annat än äckligt..

På kvällen åt vi middag på en restaurang i närheten av hotellet. Maten var DYR men god, livebandet var sämst och de flesta gick efter 23.. inte jätte party precis. Vid tolvslaget skålade vi med champangne och sedan gick vi hem igen.

Nyårsdagen - 3:e januari kommer i nästa inlägg!

Hur förändringar påverkar våra liv

 Hur ofta reflekterar du över alla val du gör dagligen, både de medvetna och omedvetna?
Alla dessa val bidrar till en förändring som kommer att påverka dig på något sätt.
En del påverkar dig mer än andra, en del märker du inte ens av.

Oavsett vilka val man gör i livet så påverkas man på olika sätt.
En del accepterar sina val och är nöjda med dem medan andra har svårt att finna sig till rätta och
ångrar det som aldrig blev, men också det som blev.

Men i samma stund man gör ett val inför en förändring som man vet kommer att påverka ens liv drastiskt beger man sig ut på en inre resa som man inte riktigt vet hur den kommer se ut eller hur den kommer sluta. Oavsett vart den inre resan slutar så har man förändrats och utvecklats som person, och även om det inte blev som man hade tänkt sig från början så har man med sig nya erfarenheter som ingen kan ta ifrån en.

I textutdraget ur boken ”Flyga drake”, som är skriven av Khaled Hossein år 2003, får vi läsa om Amir och hans pappa Baba som tvingas fly från Afghanistan till USA och starta ett nytt liv. Trots att Baba och Amir tvingas genomgå samma förändring i livet ser deras inre resor helt annorlunda ut. Baba vill inte starta ett nytt liv utan vill tillbaka till hemlandet där allt är som han är van vid och där kulturen och traditionerna är bekanta. Han vill att allt ska vara som det alltid har varit. Han är inte villig att acceptera den förändring som sker i hans liv,
medan hans son ser flytten till USA som en möjlighet till ett bättre liv.

Jag tror att om man från början vet att det kommer bli jobbigt men inte är villig att acceptera det och ta det som det kommer så är det svårt att ta sig igenom tuffa perioder. Babas son såg USA som en möjlighet till att starta ett nytt liv, han var villig att anpassa sig vilket gjorde det lättare för honom att acceptera förändringen. Han hade dessutom stora delar av livet kvar så som att skaffa en familj, starta en arbetskarriär och uppleva sånt som Baba gjorde hemma i Afghanistan. Deras olika inställningar till det nya livet i USA tror jag gör att anpassningen ser så olika ut för de båda trots att de har samma bakgrund.

Det finns ett citat av Amir från texten där han beskriver hur Amerika påverkat honom och Baba:
”För mig var Amerika en plats där jag kunde begrava mina minnen. För Baba en plats där han sörjde sina.”

När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag att det finns många förändringar som gjort mig till den jag är idag. År 2006, när jag var 13 år, drabbades jag av Alopecia, en hårsjukdom som innebär att man tappar håret, antingen som fläckar eller allt. För mig började det med en fläck. Det var en jobbig period som väntade och jag kunde inte påverka det någonting. Det var bara att acceptera. Samtidigt var min mormor svårt sjuk i cancer, och gick bort senare samma år, vilket förvärrade allting. Dagen efter att hon gick bort fick jag min första peruk.

När man är i den åldern är det många som påbörjar jakten på sig själva och för mig var det precis likadant. Alopecian gjorde att hela processen blev svårare och jobbigare än vad den redan var.

I takt med att mina kompisar började bry sig om smink och utseende som man också gör i den åldern trillade mitt hår av vilket fick mig att känna mig extremt utanför.
Jag minns ångesten för att gå till skolan, för att känna allas blickar – för jag visste ju att de tittade.

Jag fick uppleva hur det känns när personer som du inte ens känner sprider rykten om ditt privatliv, jag fick uppleva hur det känns att bli sviken och att bli lurad av personer som skulle föreställa mina vänner.

Jag var väldigt förvirrad, osäker och ledsen men trots att detta är den största och jobbigaste förändringen som jag tvingats genomgå, har jag nu, efter 6 år, lärt mig acceptera att den förändringen är en del av mig och mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag på något sätt är glad över att ha upplevt det men det är jag. Tack vare detta har jag mognat, hittat mina riktiga vänner och insett att livet kan vara tufft.

För att avsluta detta skulle jag vilja visa en bild föreställande en text som jag tycker sammanfattar både texten om Baba men också det som har hänt mig. Texten lyder ”It's the unexpected that changes our lives”.


   

Hejhejhejhejhej!

Jag är hemma! Eller ja, kom hem i Söndags runt kl 14 efter att ha flugit i cirkus 10 timmar, sovit max 2 timmar och lyssnat på skriknde barn i de resterande 8 timmarna. Typ. Som tur var hade vi det såpass lyxigt så att man hade en egen tvskärm i stolsryggen framför. Det ÄGDE! Kollade på Desperate Housewives (fanns ett avsnitt på flygresan dit & ett nytt på vägen hem), Crazy, stupid love, Glee, någon konsert (?) och Glee the movie. Festligt!

Så, ja, i Söndags kom jag hem. P hämtade upp mig här hemma (känslan av att ses efter två och en halv vecka är o b e s k r i v l i g t härlig) och vi åkte hem till honom och tog igen tiden vi varit ifrån varandra, bytte julklappar (fick en morgonrock som jag döpte till Molnet = den är sjukt mjuk + underkläder, ett armband, en middag, en tandborste (hehe) och ett mobilskal med en kisse på!) och kollade film. Somnade vid elva och jag sov som en stock till 13.15 då jag blev väckt. Var fortfarande trött. Hej jetlag!

Igår bestämde jag mig för att vända på dygnet eftersom ja, jag är i Sverige. La mig vid elva, somnade 04.00 (......)
 Hade satt klockan på 09.00. Har ALDRIG varit så trött. Ville kräkas, allvarligt?! Tur för mig att jag var ledig idag. Imorgon ska jag hålla svenskatal i skolan så jag MÅSTE somna ikväll.

Ååååh ni ska få så mycket bilder! Har väl cirkus 700 så alla lär ni inte få se men en del. Ska ta tag i det nu, håller tummarna för att det är fett jobbigt så jag blir trött (klockan är 13.40 mentalt, gött?).


Clearwater Beach, Florida, nyårafton