This is my life, my friend

Det finns en kategori bland mina kategorier (hm..) som jag inte skrivit något inlägg angående än. Kategorin heter "Det kallas Alopecia" och ni som känner mig väl vet precis vad det handlar om, medans ni andra, som jag kanske inte ens har träffat, inte förstår alls (fast jag vet att det finns de jag inte träffat som också vet preciis vad den handlar om, missförstå mig inte). Just därför tänkte jag skriva ett inlägg precis just nu, och förklara vad det där som kallas Alopecia är. 

Här kommer ett lååååångt inlägg..

Alopecia är en hårsjukdom, så enkelt är det. Den kan drabba vem som helst, vart som helst på kroppen, man kan tex. få det om man bär på en sorg, är stressad, deprimerad eller utsätts för en chock som tex. ett dödsfall eller liknande. Trots detta är det inte så värst många som har den (ca. 150.000 personer i Sverige). En del tappar allt, andra tappar som fläckar på huvudet. (Ni kan läsa mer här & här!)

För mig började det med en fläck mitt på huvudet skulle man kunna säga, i samma storlek som en femkrona ungefär. Det var precis i början av vårterminen i sjätteklass, så jag skulle alltså fylla 13 år, bli tonåring och allt vad det innebär. Vi gick till läkaren som i princip sa "Du har Alopecia, nej det finns inget att göra". Det var inte kul att höra, men vad fanns det att göra?
Fram till sommaren var det den fläcken och inget mer, och jag lärde mig att täcka den. Hade oftast uppsatt hår men var ändå alltid rädd att det skulle synas, ville alltid ha kontroll över min frisyr. Under sommaren blev min mormor, som hade haft bröstcancer ett tag, sämre vilket påverkade mitt hår. Jag fick fler fläckar; vid öronen och över dem framförallt, vilket gjorde det svårt för mig att ha uppsatt hår. När jag började skolan igen, sjunde klass, syntes det mer än innan. Det dröjde inte länge innan jag insåg att folk faktiskt såg och undrade. Deras första tanke var, och det vet jag med säkerhet, att jag hade cancer, och hur kul är det att gå omkring om ha det "ryktet"?
Mormor blev sämre, min hästsvans blev tunnare och tunnare, jag gick till olika läkare men ingen hade någon till 100% säker botning att erbjuda. En läkare gav mig rådet att inte tänka så mycket samt att utöva en "borst-teknik" som kort och gott innebär att man borstar hårbotten med relativt hård borstar (kan berätta mer i ett annat inlägg, om ni vill?) Det funkade inte ett dugg.
Vid den här tidpunkten (Oktober-November) var jag väldigt, väldigt tunnhårig och jag visste att folk visste. Jag visste att det snackades, att folk antog att jag hade cancer. Tillslut fick jag tid hos Göeborgs Perukmakeri. Dagen innan dog min mormor.
Den 8 November satt jag i en frisörstol och testade blonda plastperuker. Behöver jag ens skriva hur jag kände just precis då? Tro det eller ej - det fanns en gnutta förhoppning inom mig - för nu kunde jag ju bara se bättre ut, eller? Det kunde ju inte bli värre iallafall..
Dagen efter gick jag till skolan med massor av plasthår på huvudet och oro i magen. Blickar? Check. Jag minns att det var två killar, nämner inga namn, som smög bakom mig och försökte känna/dra i håret. De skrattade, och jag har alltid undrat - hur jävla kul kan det vara? Men.. jag vågade ju inte göra något, jag var livrädd.
Sen gick det ett tag, det kom en period där jag mådde ganska kasst kan man väl säga. Rykten spreds, folk man trodde var ens vänner vände ryggen (?!?), dåligt självförtroende osvosv, anonyma telefonsamtal där folk berätta hur värdelös jag var, att jag var en hora - en "peruk-hora" om man ska vara exakt (nej, jag fattar inte heller, och ja, det ÄR skrattretande, nu i efterhand). Folk betedde sig om om jag hade gjort något fel, som om jag hade förstört pga. att jag hade råkat tappa lite hår. VAD jag hade förstört kunde jag inte sätta fingret på, inte heller vad det var för FEL på mig, men något fel var det uppenbarligen. Jag kan namnet på en del av de människor som.. vad ska man säga? kränkte mig, men att hänga ut dem här gör inte saker ogjorda, men jag har god lust, det kan jag säga. Grejen är helt enkelt den; jag är en bättre människa.


Vad hände sen? Håret växte inte ut iallafall. Våren 2007 fick jag min första peruk med äkta hår. Det var så.. så otroligt skönt, att slippa alla blickar. Peruken jag hade haft innan, som var i plast, var väldigt, väldigt odiskret (ska se om jag kan hitta bilder så ni kan få se). Så detta var ju ett mirakel för mig i princip! Sedan 2007 har jag haft tre olika peruker med äkta hår, är inne på min fjärde nu. Det är inte billigt, men det är värt det till tusen. Om det inte hade funnits möjlighet till att kunna göra äktahårsperuker (?) vet jag inte vad jag hade gjort, ärligt talat. Det är faktiskt lite kul att se folks miner när man säger att man har peruk, för det syns inte! Och det gör mig så otroligt glad!

Det har funnits perioder då mitt hår har vuxit. Julen 2008 hade jag hår till 80% på mitt huvud och trodde att det äntligen var påväg, allting! Men sen försvann det igen (en förklaring kan vara att min farmor dog i cancer den julen). Jag var utan ögonfransar på ena ögat under en liten del av -07 samt -08, men de växte tillbaka. På höstlovet i höstas upptäckte jag att jag höll på att tappa lite av mina ögonbryn, och tro mig - man kan må kasst över ett par ögonbryn, riktigt kasst.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt, inlägget blev vääldigt långt, men jag har väl sagt det mest grundläggande för att ni ska förstå vad det där som kallas Alopecia är. Jag antar att vissa sitter med tuuusen frågor, andra bryr sig kanske inte, men för er som undrar - skriv era frågor så lovar jag att svara. Ni kan fråga vad som helst som har med mina peruker att göra, som har med läkarbesök att göra, som har med behandlingar att göra, nuläget - det ni vill veta. Tro mig, jag har fått frågor förr, och om jag hade tyckt det var jobbigt hade jag inte skrivit detta inlägget.



Tack till er som läste :*


Kommentarer
Postat av: Fredrica

Oj, Linn. Jag hade verkligen ingen aning om detta. Och att du bär peruk, det märks ju inte alls! Har funderat lite kring dina bilder där det ser ut som att du inte har något hår men tänkt att det säkert är något photoshop-pill bakom det hela eller så. De är i alla fall otroligt vackra! Tur att det har löst sig så pass. bra och att det finns så fina peruker idag som verkligen inte ser ut som peruker. Lycka till med allt och ha det bra.

Kramar, Fredrica.

2010-07-09 @ 19:43:57
Postat av: alice

du är grym!

2010-07-09 @ 20:03:15
Postat av: sara

jag har ingen fråga, vill bara säga att det är få som kan vara så vackra utan allt hår som döljer. du är så fruktansvärt vacker. modellvacker. wow. lycka till! <3

2010-07-09 @ 22:54:25
Postat av: m

som jag skrivit till dig förut..

tycker det är sjukt starkt av dig att berätta allt, att du ens klarat av att gå igenom allt detta.

man tänker liksom efter nu, jag kan ärligt säga att jag ALDRIG ryser när jag läser texter, få gånger i mitt liv som en text fått mig att rysa..

din fick mig till det, din historia..

vet faktiskt inte vad jag ska skriva, & jag vet inte varför jag sitter i skriver detta men känns som att man vill säga så mkt till dig.. om hur grymt det är av dig att leva med din sjukdom.. på sättet du gör, efter din bakgrund.

iallfall kul att se dig nu, flera år efter att det började.. & se att du är lycklig.. (:

belive in yourself!

2010-07-10 @ 00:05:36
URL: http://malinbentzeen.blogg.se/
Postat av: frida ljungblad

du är så stark linn, jag vet få som skulle kunna hantera denna situationen så bra som du.

eftersom jag har varit med dig i hela mitt liv så vet jag att det har inte varit lätt och det är inte lätt.

jag finns alltid i rummet brevid.

älskar dig min syster

2010-07-10 @ 12:47:47
URL: http://fridaljungblaad.blogg.se/
Postat av: Anno-Panno

Åh Linn, du är så fantastisk. Och underbar. Och helt galet stark. Tro det eller ej, men när jag läste det här inlägget shufflade spotify och "Not ready to make nice" sattes på, och jag har ändå över 400 låtar..! Det jag vill säga är så svårt att få ut i ord, men du är helt perfekt som du är. Du ska vara stolt över dig själv (det vet du att jag är!). Du är min allra äldsta vän, och en väldigt bra sådan. Du vet var jag finns, var du kan nå mig, alltid, när som helst. Och Linnsi, Tack för att du är du. Jag älskar dig!

2010-07-10 @ 20:36:14
Postat av: Anonym

Jag ville bara säga att man ser på dig att du är lycklig. och man ser på patrik att han är lycklig. jag visste redan innan jag läste detta att du gått igenom mycket. delvis för att jag hört (dock inget dåligt om dig/ ditt hår!) och delvis för att man ser det på dig. jag har ganska lätt för att tolka människor. jag visste att du hade gått igenom något. bara att se dig på stan, se dina bilder, din facebook. men det finns inget ont som inte har något gott med sig. och det är DET man ser hos dig. det är det goda du visar upp. hur tufft du än haft/har det så måste jag säga att du glänser utåt! du visar att du har klarat det. att du klarar det. att du är en otroligt stark tjej. och en glädjespridare. en engergi klick.



kanske känns konstigt att jag "tolkar" dig utan att känna dig. men någonstanns tror jag alla känenr igen dig i dig (trotts att ingen kan förstå vad du gått igenom). men jag ville bara lägga en komentar från någon "utifrån" som varken kan nämna din mammas namn eller ditt födelsedatum. men girl, you rock! grymt starkt att du "vågar" skriva om detta. finns nog många som avundar dig det! kramar

2010-07-10 @ 21:47:04
URL: http://fmj.webblogg.se/
Postat av: Mikaela

Så naturligt vacker! Galet fin bild <3

2010-07-11 @ 23:31:59
URL: http://mikaelawistrm.blogg.se/
Postat av: Love

Du är verkligen vacker linn. Puss

2010-07-17 @ 02:37:50
URL: http://houseguiden.wordpress.com
Postat av: Deguard

Jag är kär i dig! Hoppas ni får det awesome på jobbet:) Puss på dig

2010-08-19 @ 15:02:52
URL: http://deguard@blogspot.com
Postat av: Emelie, från jobbet

Linn, du är skitbra. Du verkar vara en så himla stark person och jag beundrar dig för det! Sen är du grymt duktig i kassan med (tappa ut smarties har jag också gjort, så nu är vi två). Ses på jobbet :)

2010-09-07 @ 21:53:43
Postat av: Anna Källs

Linn jag grät när jag läste det här inlägget. Jag kan bara ana smärtan du har känt.

Jag beundrar verkligen dig, du är bland de vackraste människor jag vet!

Kram

2011-01-11 @ 10:05:37
Postat av: Ebba carlson

Herregud vad du är stark. Ser upp till dig något fruktansvärt.

2011-02-01 @ 21:57:40
URL: http://ebbacarlson.blogg.se/
Postat av: Anonym

du är otroligt vacker linn, med eller utan hår. stark som få.

2011-03-08 @ 23:30:57
URL: http://susannasmiles.devote.se
Postat av: MALIN

med eller utan hår - du är otroligt vacker, linn. du vet vad jag har sagt, jag finns här om något behövs. puss!

2011-03-23 @ 22:49:26
URL: http://malinkirstine.blogg.se/
Postat av: Emma

Hittade din blogg av en slump. Jag har väldigt långt hår och jag har tänkt skänka mitt hår så att någon annan kan ha nytta av en peruk av äkta hår. Ville bara säga att du verkar vara en otroligt stark person. Och som flera andra har nämnt här, du är otroligt vacker också, med eller utan hår.

2011-07-15 @ 16:43:14
Postat av: Josefine

Hej!



Jag läste hela den här texten och kan säga att jag också har alopecia och bär peruk. Jag kände igen mig i stora delar utav detta inlägg och tårarna bara rinner!

Du e modig som vågar gå ut med det!!



Kram på dig! <3

2011-11-26 @ 23:43:29
URL: http://josefineutank.blogg.se/
Postat av: Jessica Christensen

Fina Linn! Vad stark du är som skriver det här & jag måste säga att jag blev helt förbluffad. Att du bär peruk är det sista jag skulle gissa på. Måste vara skönt att du har hittat en sån bra lösning vännen! Kram

2012-02-19 @ 22:25:11
Postat av: Timothy

Starkt, modigt och jättehäftigt att du skrivit detta! Det är tufft att acceptera den man är, det är tuffare att vara stolt över det. Du är grym!

2012-02-22 @ 12:25:36
Postat av: Anna Från Laxen

Strongt av dej att skriva om det! Massa kramar till dej!

2013-08-16 @ 21:56:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0