RANDOM x3

Firade Amanda i helgen, jobbade, börjar oroa mig för PA på riktigt, planerar sommaren, planerar veckorna, fantiserar om min balklänning, funderar på framtiden, har fina skor, lysnar på detta alldeles för mycket, är glad, är ledsen, sover, gör om, fotar för lite, panerarplanerarplanerar, tränar, pussas alldeles för sällan och längtar.
Till att allt ska börja på riktigt.

Hur förändringar påverkar våra liv

 Hur ofta reflekterar du över alla val du gör dagligen, både de medvetna och omedvetna?
Alla dessa val bidrar till en förändring som kommer att påverka dig på något sätt.
En del påverkar dig mer än andra, en del märker du inte ens av.

Oavsett vilka val man gör i livet så påverkas man på olika sätt.
En del accepterar sina val och är nöjda med dem medan andra har svårt att finna sig till rätta och
ångrar det som aldrig blev, men också det som blev.

Men i samma stund man gör ett val inför en förändring som man vet kommer att påverka ens liv drastiskt beger man sig ut på en inre resa som man inte riktigt vet hur den kommer se ut eller hur den kommer sluta. Oavsett vart den inre resan slutar så har man förändrats och utvecklats som person, och även om det inte blev som man hade tänkt sig från början så har man med sig nya erfarenheter som ingen kan ta ifrån en.

I textutdraget ur boken ”Flyga drake”, som är skriven av Khaled Hossein år 2003, får vi läsa om Amir och hans pappa Baba som tvingas fly från Afghanistan till USA och starta ett nytt liv. Trots att Baba och Amir tvingas genomgå samma förändring i livet ser deras inre resor helt annorlunda ut. Baba vill inte starta ett nytt liv utan vill tillbaka till hemlandet där allt är som han är van vid och där kulturen och traditionerna är bekanta. Han vill att allt ska vara som det alltid har varit. Han är inte villig att acceptera den förändring som sker i hans liv,
medan hans son ser flytten till USA som en möjlighet till ett bättre liv.

Jag tror att om man från början vet att det kommer bli jobbigt men inte är villig att acceptera det och ta det som det kommer så är det svårt att ta sig igenom tuffa perioder. Babas son såg USA som en möjlighet till att starta ett nytt liv, han var villig att anpassa sig vilket gjorde det lättare för honom att acceptera förändringen. Han hade dessutom stora delar av livet kvar så som att skaffa en familj, starta en arbetskarriär och uppleva sånt som Baba gjorde hemma i Afghanistan. Deras olika inställningar till det nya livet i USA tror jag gör att anpassningen ser så olika ut för de båda trots att de har samma bakgrund.

Det finns ett citat av Amir från texten där han beskriver hur Amerika påverkat honom och Baba:
”För mig var Amerika en plats där jag kunde begrava mina minnen. För Baba en plats där han sörjde sina.”

När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag att det finns många förändringar som gjort mig till den jag är idag. År 2006, när jag var 13 år, drabbades jag av Alopecia, en hårsjukdom som innebär att man tappar håret, antingen som fläckar eller allt. För mig började det med en fläck. Det var en jobbig period som väntade och jag kunde inte påverka det någonting. Det var bara att acceptera. Samtidigt var min mormor svårt sjuk i cancer, och gick bort senare samma år, vilket förvärrade allting. Dagen efter att hon gick bort fick jag min första peruk.

När man är i den åldern är det många som påbörjar jakten på sig själva och för mig var det precis likadant. Alopecian gjorde att hela processen blev svårare och jobbigare än vad den redan var.

I takt med att mina kompisar började bry sig om smink och utseende som man också gör i den åldern trillade mitt hår av vilket fick mig att känna mig extremt utanför.
Jag minns ångesten för att gå till skolan, för att känna allas blickar – för jag visste ju att de tittade.

Jag fick uppleva hur det känns när personer som du inte ens känner sprider rykten om ditt privatliv, jag fick uppleva hur det känns att bli sviken och att bli lurad av personer som skulle föreställa mina vänner.

Jag var väldigt förvirrad, osäker och ledsen men trots att detta är den största och jobbigaste förändringen som jag tvingats genomgå, har jag nu, efter 6 år, lärt mig acceptera att den förändringen är en del av mig och mitt liv. Jag trodde aldrig jag skulle säga att jag på något sätt är glad över att ha upplevt det men det är jag. Tack vare detta har jag mognat, hittat mina riktiga vänner och insett att livet kan vara tufft.

För att avsluta detta skulle jag vilja visa en bild föreställande en text som jag tycker sammanfattar både texten om Baba men också det som har hänt mig. Texten lyder ”It's the unexpected that changes our lives”.