Skriver detta i ren frustration.
Åh det är så mycket snack om träning, hälsa och allt som hör till. Det har väl alltid varit ett aktuellt ämne men när man själv är intresserad och insatt så blir det ibland lite för mycket, och det ÄR svårt att ibland hitta gränsen mellan intresserad och fanatisk, jag vet det mycket väl. Man läser om någon "mirakeldiet" som ska pågå under 4 veckor och ska ge OTROLIGA resultat, man lägger träningsövningar på minnet som ska ge dig den där platta magen - men bara på 2 veckor! Man lägger pengar, energi men framförallt onödig tid på att leta fram "superknepen" för att få den där beach 2013-kroppen. Superknep som i verkligheten bara är omvägar. Det verkar som att ALLA letar efter omvägar istället för att välja rätt avfart och bara köra järnet och det gör mig så frustrerad.
So what om du är supernoga med kalorierna under 3 veckor, äter mindre än rekomenderat, går ner i vikt och är nöjd med det - men sen återgår till gamla vanor? Har du bestämt dig för att gå ner i vikt kan jag nästan svära på att du vill behålla den i mer än ett par dagar, eller hur? Det handlar inte alltid om att gå ner SNABBT, det handlar om att ha en sund LIVSSTIL och JAG VET att det finns de som börjar med någon viktminskningsdiet i ett par veckor för att komma igång och för att sedan succesivt bygga upp en sund livsstil som de kan leva med för resten av livet. Det är superbra! MEN det är inte de personerna som dyker upp på tumblr, intagram och liknande. Det är, säger inte alltid men ofta, tjejer som skriver om sin fasta, tips på hur du ignorerar hungerkänslorna, hur du förbränner fettet mellan låren och andra , enligt mig, helt sjuka saker. Skit i att fasta - ät ren och BRA mat, ät när du är hungrig för guds skull och lär dig att det inte går att punktförbränna fett, tro det eller ej - det bästa är att kombinera både kondition & vikter och NEJ du blir inte STOR av att lyfta vikter, punkt.
Jag är så fruktansvärt trött på att se bilder på Victoria's Secret-modeller med bildtexter som "inspo", "fitspo", "healthy" och allt vad det heter när det är känt att de inte ens får dricka vatten 12 timmar innan en visning eftersom "kroppen sen bättre ut när den är uttorkad".
Hälsosamt, eller hur? Något värt att se upp till? Kanske inte.
Trött på "om jag tränar ikväll kanske jag förbränner tillräckligt för att kunna äta lite choklad" samt "usch åt så mycket dåligt i helgen, får helt enkelt träna hårdare i veckan" för det går inte att träna ikapp och det är verkligen inte hälsosamt att ha denna tankegång. Gör det lätt för dig - träna och ät bra mat, unna dig det där som du verkligen är sugen på eller låt bli. Allt annat suger bara mer energi som hade varit bättre att lägga på annat. På så sätt så är den där chokladen TUSEN gånger godare - när du längtat och varit sugen och sedan faktiskt äter den med gott samvete. Att sätta upp förbud och "ogilla" dig själv om dessa bryts är minsk lika ohälsosamt som att äta skräp varje dag, försök att hitta en gräns istället, och VÅGA unna dig! Jag lovar att du inte går upp 10 kg av en bit choklad.
Det som också glöms bort i denna hets är hur vi faktiskt mår på insidan. Insidan är minst lika viktig - om inte viktigare - som utsidan. Ett hälsosamt tänkande och en väl fungerade kropp som får vad den behöver - är inte det bra? Är det inte tillräckligt? Jag förstår inte varför vi ska lägga till ytterliggare ett stressmoment i vår annars så fartfyllda vardag. Det TAR TID att förändra sin livsstil, att gå upp/ner i vikt, att orka lyfta tyngre, att orka springa längre och att se resultat över huvudtaget. Det är fakta och det går inte att skynda på processen genom att ta genvägar för i slutet kommer du troligtvis ändå få börja om ändå - börja på rätt väg.
Jag hoppas så otroligt mycket att smalhetsen ska försvinna för den är hemsk. Det är inte kul att se alla bilder som klassas som inspirerande där tjejer är underviktiga men beskrivs som "starka" och "hälsosamma". Har du någon gång sett en människa drabbad av anorexi så lovar jag dig att du kommer se annorlunda på dessa "fitspo" bilder. Den kropp DU anser är perfekt kanske tillhör en tjej/kille med viktproblem åt det andra hållet - att hen helt enkelt har svårt för att gå upp i vikt. Det är nog minsk lika jobbigt som att känna att man behöver gå ner men det uppmärksammas och respekteras inte på samma sätt och det är så himla tråkigt!
Åh jag blir så frustrerad, trött, förvirrad, ledsen, arg och deppig av alla dessa rätt & fel, på att det inte duger med yoghurt utan att det är kvarg till frukost, lunch & middag, på att pasta anses vara "onyttigt" och at allt ska vara så extremt hela heeela tiden. Tråkigt att man ska tycka att man äter onyttigt bara för att man tar mjukt & grovt bröd istället för knäckebröd, att fullkornspasta ger ångest för att man "borde kanske inte äta pasta ändå". Förstår inte vad som hänt, men något är det och det är inte kul.
