Innan Håkan igår.

Vad ska man säga? Att vi hade sittplatser märktes knappt - när andra låten satte igång ställde vi oss upp och där stod vi kvar. Det var mäktigt. Man skulle kunna sammanfatta den här konserten som en konstant rysning - den första hann inte försvinna innan den andra tog fart. Det var helt underbart. Det var glädjefyllt, ångestladdat, befriande, vackert, magiskt men framförallt extremt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.
Och jo, jag erkänner att det kom en tår eller två till "Nu kan du få mig så lätt" när P kramde mig extra hårt och såg mig i ögonen sådär som bara han kan. Det var fint.

---

Idag är det 4 år sen min fina mormor försvann. 4 år. Det har gått så fort, men saknade har inte försvunnit.
Jag önskar att jag hade fått en sista chans att säga att jag älskar dig.
Kent – M

---

De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete
men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen