VILKEN DAG. Jobbade 10-14 (fick gå upp vid åtta.. trodde ärligt talat att det var skola..) - ingen jobbig tid egentligen, eftersom folke börjar komma vid 12 - halv ett men idag var det ingen vanlig dag - lönehelg + att Happy Meal fyllde hela 25 år så det var ansiktsmålning för hela slanten! Behöver jag säga att det var mycket folk...? Sen tog mjölken slut, och äpplejuicen, oooch all cola light, och sen apelsinjuicen och sedan även någon dipsås. Bara jobbigt. KAOS!

Godmorgon!

HeJj, här är hon som uppdaterar sin blogg 24/7. Eller?

.. är JAG. Och just därför suger det att provet jag har imorgon handlar om just sömn till 40%. VILL BARA SOVA. Har haft en lång dag som började med nationellt i Engelska - läs & hör. Har aldrig hört någon prata Engelska så fort. Galet. Sen hade vi radio i 3 timmar, planerade vår sändning vi har nästa vecka osv. Ska bli kul! Efter plugget drog jag till P, åt pannkakor och soooov, mysiigt. Är så tröööööööööött, ska plugga i 15 min till och sen får det vara nog. Blöö..

.. stod det på allas tröjor eftersom NÅGON hade stavat fel och inte skrivit Kungsbacka.. Men glada var vi alla ändå! Oooch för er som inte vet vad Kungsbackakampen är så kan jag berätta lite kort; Kampen om Kungsbacka "uppfanns" förra året och är en tävling mellan min skola; Aranäsgymnasiet, och Elof Lindälvsgymnasiet (de två största gymnasieskolorna i Kungsbacka). Skolorna har varsitt lag, uttagning sker några veckor innan och på vår skola hade vi uttagningsgrenarna mitt i skolan så att alla kunde kolla/delta. Sen när det är "tävlingsdag" delas det ut tröjor (orangea för oss, blåa för Lindälv) till alla på skolan och tro mig - ALLA hade på sig dem idag. Stämningsfullt! Det fanns också ansiktsmålning för den som ville ha det, och eftersom Aranäs tydligen symboliserades med tigrar (Lindälv med älgar?) var det en del som blev målade som det.. men det hoppade jag, tyvärr. Vid 13.30 samlades alla och sen "tågade" vi bort till ishallen där det skulle hållas, men banderoller och eld-grejer (sånt man har på fotbollsmatcher, vet inte vad det heter riktigt..?) och alla var ASTAGGADE! Framme vid ishallen möttes vi av Lindälv som precis som oss hade banderoller. Sen tog vi oss efter en del om och men in i ishallen där isen var utbytt mot ett golv och där det var, som tur var, svalt. När alla var på plats var det allt annat än tyst, alla skrek, applåderade, sjöng ramsor osv. och jag måste erkänna att det var så jävla mäktigt! Faktiskt, jag har såklart varit på handbollsmatcher, konsterter och liknande men detta var en "skolgrej" vilket gjorde det hela ganska galet. Sen kom lagen in och då exploderade hela ishallen, kanske ska delta nästa år bara för att få känna känslan av att springa in till ett sånt jubel..?

Alltså FAN säger jag bara. Vrålförkyld/allergisk. Nyser såpass mycket så ingen orkar säga "prosit" längre. Min hals är svullen som jag vet inte vad och mina ögon kliar järnet. Jag ooorkar inteeeeeeeeeeeee! Så hade jag Engelska nationellt imorse, uppsats. Bajs. Jobbig dag. Måste plugga körkortsteori - sen ska jag lägg mig i sängen, kolla OTH och äta Ben & Jerry's. Fred ut!

Matte - plugga radio - körlektion - Spanska - plugga radio - göra radioprov - plugga teori - träffa P - säga hejdå - åka hem - kolla Grey's - gråta en skvätt - sova.

Jag vill berätta hur det känns när han tar mig i sin famn och håller om mig hårt, hårt tills ingenting kan skada mig längre. Jag vill berätta hur trygg jag känner mig om nätterna när jag vaknar och hör hans andetag alldeles nära mig. Jag vill berätta hur bra det känns när han håller fast mig i sängen och övertalar mig att ligga kvar "5 minuter till.." när vi båda vet att vi borde gått upp för längesedan. Jag vill berätta hur bra det känns i magen att se honom skratta åt någonting jag säger; det spelar ingen roll om han skrattar ÅT mig, bara jag får se honom le. Jag vill berätta hur ledsen jag blir när han är hos mig, när jag behöver honom som mest. Jag vill berätta att jag faktiskt kan bli arg på honom. Att jag kan säga saker jag inte menar, och att jag ibland förtjänar hårda ord tillbaka. Jag vill berätta att jag ibland kan gråta för att jag är så rädd att förlora honom, att jag ibland vill låtsas att något har hänt för att det känns så mesigt. Jag vill berätta att jag är kär, kär på riktigt, kär i rätt kille, kärkärkär. Och jag vill berätta att han för exakt två år sen erkände att han var kär i mig, och att det fortfarande gör mig varm i hela kroppen.